Terror på Joaquin Costa

Vi vill ha vårt lilla torg med fontän och världens bästa pizzarestaurang utanför vår lägenhet för oss själva. Så när Amanda och jag igår upptäckte att det besudlats med gatuhäng av en halvt oskön svensk kille och hans gäng som vanligtvis hänger på Manolo var vi tvungna att ta in det tunga artilleriet.

Efter några minuters onskefull plansmidning genomförde vi vår attack. Försiktigt smög vi oss gömda upp mot balkongen, tog fram våra högtalare och ställde dem på högkant mot balkongräcket riktade utåt. På med spotify och ut flödade tonerna av gamla (horribla) klassiker som Tomas Ledins "I natt är jag din", "Sommaren är kort" och "Vi är på gång".

Längre än så tog det inte tills vi hörde stonkande och stön och en hel del svordomar när de drog sig undan från vårt torg. Mission Completed!

Om de mot förmodan skulle få för sig att komma tillbaka är vi väl förberedda med "Jag trivs bäst i öppna landskap" och lite Kristina från Duvemålatjafs.

Ikväll firar vi för övrigt en väldigt faderslös fars dag på pizzarestaurangen mittemot som tack vare oss nu är fri från svenskt gatuhäng.