Immun

Måste jag vara, eller något. Eller bara för att jag skriver det här inlägget så kommer jag bli sjuk. Men smått förvånande är det ändå att jag överlevt snart två veckor i sjukstugan utan att ha blivit smittad. Frisk som en nötkärna, bortsett från lite förkylningssnarkningar om natten, är jag. Konstigt det där...

Jag har prov imorgon. Förstår inte hur tiden kan ha gått så snabbt redan. Hoppades på att det efter senaste provets fiasko skulle dröja ett år, typ, innan jag tvingades genomgå förödmjukelsen av att behöva testas på mina obefintliga kunskaper i spanska, men icke!

Tur att jag har en annan sak att se fram emot imorgon, nämligen att min syster kommer på besök. Ska upp så tidigt som klockan 9 för att kunna hälsa henne välkommen på flygplatsen när hon kommer. Hoppas att jag inte glömt bort hur man ställer väckarklockan...

Och självklart tar min lilla sötnos med sig godis och dipmix, älskart!

Sjukhusbesök.

Jag och Mandy kämpar på med våra åkommar, vi känner ändå att slutet är nära och ser friskhetens ljus. I fredags gav jag mig på ett litet sjukhusbesök. Jag brukar ofta sitta och klaga på att vårdcentralen i Näsbypark aldrig tar tag i vad som egentligen är felet på en , mitt största klagomoment brukade vara att jag hade kikhostan som ingen orkade ta odling på för att det skulle ta en månad att få tillbaka den och då skulle jag ändå redan vara frisk, man visste inte då att det skulle ta sex månader innan dess. Nu är det historia nu och jag och vårdis har lagt det bakom oss,speciellt efter den lilla turen till detta sjukhus tillochmed som sas var något slags privatsjukhus.

Atmosfären och och de kalla vindarna gjorde en sjukare by the minut och the var många minuts man var tvungen att hänga runt där. Först stod två timmar väntetid på listan , och jämfört med detta väntrum kändes lilla mottagningen i Näsbypark som ett mysigt vardagsrum en julaftonsmorgon. Där satt jag med Senora Gonzales och hennes tappre son som följt med mamsen för att göra prover, en par hostiga tonåringar ,som däremot kan ha varit där för att uträtta andra ärenden och en väldigt väldigt trött mamma som nog såg väntetiden som lite egentid iväg från de skrickande barnen hon säkert hade hemma. Det här är dock endast mina egna intryck av gruppen, det fördes ingen lång och intressant diskussion på spanska där damen berättade om hur livet var när hon var ung eller mamman delade med sig om nån passionerad kärlek hon en gång haft, så jag kan inte med säkerhet säga att det var sin son Senora Gonzales var där med, men man kan alltid hoppas.
Efter två timmar av intensivt läsande i min bok ropar dom upp mig , Clara Marina mummelmummel och det är dags för mig att gå genom portarna till läkning. Jag först in i ett rum med en liten bår där jag får sätta på mig en sån där grön sjukhusdräkt och lägga mig under ett litet lakan och sen börjar väntetiden igen. Ibland kommer dom in för att ta ett litet blodprov eller kolla mitt blodtryck men för det mesta är det väntan som gäller, eller jag hade ju klyftigt nog tagit med mig en bok.
Efter lite mer än 4h kom jag ut från Clinica Del Pilar nerkyld med en utlästbok och tredagars kur för streptokocker, enligt vårdguiden hemma i sverige blev jag fel diagnostiserad men det är någonting jag tänker lämna till spekulationer för kan jag så slipper jag gärna ännu en dag där borta.

/Clara

Sjukstuga

Sista sommardagen

Efter gårdagens monsunregn vaknade vi upp till strålande sol sådär halv fyra på eftermiddagen. Eftersom det är Amandas sista heldag i Barcelona bytte jag glosträning mot en dag på stranden.

På vägen dit drog vi förbi Mcdonalds för den obligatoriska cheeseburgaren.

Då blev Amanda genast på toppenhumör och studsade ner mot Barceloneta.

På stranden satt vi och spanade surfare tills det blev mörkt.

Ikväll ska vi ut och härja eftersom det är Amandas sista kväll. Timu som kom hit igår har bjudit med oss till hans kompis takterass bara några kvarter bort.

/Christine

22 oktober

Idag har det regnat i Barcelona. Inte sådär så att det blir mysigt utan det påminde lite mer om när Forrest Gump beskriver regnet i Vietnamn. Det kom regn uppifrån, från sidan, hårt regn, lätt regn, öste, duggade och ibland allt på samma gång. Jättekul var det då att släpa sig till skolan när både amanda och clara gosar ner sig i sina sängar på grund av sjukdom och dessutom behöva lämna lilla amanda w med sjuklingarna ensam. Men ska man lära sig mer än sí och no när någon ställer en fråga behöver man uthärda 4 timmar av condicional och subjuntivo.

Veckan med Amanda har passerat med väldans fart och vi har nu bara två dagar kvar tillsammans. Då är det tur att monsunen utanför vårt fönster har lugnat ner sig så vi kan dra ut i barcelonanatten (och med det undslippa att hänga med våra misstänkta svininfluensaoffer)

Möjligtvis dagens outfit

/Christine

Födelsedag

Igår var det dags för mig att fylla 19. Självklart skulle det firas stort.

När jag kom hem från skolan fick jag bud. Det var mina underbara föräldrar som hade passat på att skicka både blommor och champagne.

Sedan käkade jag, Amanda Widgren, Carro, Amanda och Clara middag hemma hos mig

Clara och Amanda hade köpt fina hattar. Min var självklart snyggast.

Sedan kom Jacob och Santiago hit och vi drog vidare. ´Jag och Carro bestämde oss för en gångs skull att Oviso inte var en bra idé och vi drog till en annan liten tegelväggshåla och drack jäger.

På gatan på väg till Apollo mötte vi amerikanerna från i lördags och de övertalade oss att hänga med dem. En lååång promenad senare var vi i Thomas lägenhet.

Han är en ganska lustig figur, den där Thomas. Han skejtar och har alltid keps och hood. Om man ens råkar nudda hans hood så hoppar han till i ren panik. Jag misstänker att han är lite skallig, kanske. Han är vit, men han pratar som han är uppvuxen i den mörkaste gränden i Harlem. Han har bott i Barcelona de senaste sex åren men kan inte ett ord spanska. Var det inte går ihop är att han har en terass i hans penthousevåning som är större än vår lägenhet. Hmmm, jag vill veta vilken hemsida han hittat sin lägenhet på. Inte var det loquo i alla fall.

Kvällen (snarare morgonen) fick ett abrupt slut när vi råkade väcka hans arga rumskompis som går under namnet "the lion" på grund av hans vredesutbrott om någon väcker honom. Ehm, hjälp tänkte vi och lade benen på ryggen.

Tsunamikatastrof i Barcelona

Efter att vi släpat oss upp vid två drog jag och Amanda ner till stranden för att äta nachos på Princessa. Tyvärr har hösten börjat smyga sig på även här och det var faktiskt både kallt och blåsigt. Jag lyckades övertala Amanda att Sangria inte alls var en bra idé att starta dagen med och vi nöjde oss med att dela(!!!!) på en nacho.

Amanda och Astrid kom dit och vi gick bort för att kolla på surfarna som samlat sig bland de enorma vågorna. Vi sätter oss ner en bit från vattnet och försöker diskret knäppa lite kort på snyggingar. Sekunderna efter att vi just pratat om hur coolt det var att man kunde sitta så nära utan att bli träffad av vågorna rullar Mount Everest motsvarigheten av en våg in mot stranden. I ren panik krafsar vi ihop våra grejer och rullar bakåt för att inte träffas av vattnet. Jag och Amanda Smith lyckas i sista sekund kasta oss åt vänster medan sanden yr, Astrid försökte sig på någon typ av bakåt kullebytta men misslyckades totalt och vågen sköljer över både Astrid och Amanda Widgren. När förödelsen lagt sig sitter vi de där alldeles dyngsura och utskrattade med både mobil och kamera genomblöta.

(hade gärna visat dagen i bilder men på grund av ett visst blött minneskort upplever vi lite tekniska problem)

Christine

18 oktober

Igår kom äntligen min kära vän Amanda Widgren hit för att hälsa på mig över min födelsedag och veckan som kommer. Självklart fick hon en tour av vår sedvanliga barrunda med tapas på bar lobo inkluderat. Trots att Amanda uttryckte sig så väl att Sugar såg ut som en horbar ändrade hon snabbt uppfattningen när hon upptäckte hur billig ölen var.

Jag och Amanda mötte upp Javiera för att gå till Boulevard. Där stötte vi på vår fiende Lucas, aka iphonetjuven. Javiera som såg honom först rusade fram till honom och konfronterade honom . Vad jag uppfattade bland alla hennes chilenska svordomar skällde hon ut honom efter noter och han stod och ryckte på axlarna. Han försökte inte direkt som en oskyldig liten man bedyra sin oskuld utan tittade bara på oss och skakade på huvudet. Efter att Amanda i stundens hetta puttat till honom försvann han iväg och Claras iphone var fortfarande spårlöst försvunnen.

Efter Boulevard drog vi vidare till baren Papillon och vi mötte Carro, Astrid Amanda och Anna som hade träffat några amerikanska skejtare. Papillon är ju baren som stänger först när sista gästen går hem och sådär klockan 5 på morgonen kändes det som en jättebra idé att gå dit. Kvällen avslutades klockan halv nio med en subwaymacka. Tror att Amanda tyckte sin första kväll i Barcelona var helt ok...

16 oktober

Igår drog jag, Santiago, Carro och Clara ut på äventyr. Började på Sugar där vi mötte upp Helene, en berlinsk tjej från vår skola. Hon var jätteglad över att behövt stå och frysa i tjugo minuter på la rambla på grund av vår överdrivna tidsoptimism. Jo, Barcelona är faktiskt så kallt nu att man behöver en kavaj på sig när man ska gå ut. Jobbigt det där alltså...

Santiago fick mig att efter Sugar följa en extremt dålig impuls och vi satte oss i en taxi på väg mot Sutton. Sutton är inte riktigt en kväll man fortsätter till efter att ha härjat i gothickvarteren. Med kängor sticker man ofrivilligt ut bland skjortor och blondiner i högklackat men jag lyckades spotta ett litet gäng som nog också kände sig lite malplacerade. En av dem var en kopia av han Jasper i Twilight och vi började dansa och jag tänkte yes lite hookdags. Killar här är generellt sett inte riktigt som i Stockholm. Jag tror faktiskt inte svårfångad finns i deras vokabulär. Därför är det skönt när man träffar en kille som kanske till och med vill veta vad man heter innan de försöker trycka upp en mot en vägg. Jasper var definitivt inte som vanliga spanska killar och vi dansade, dansade och dansade men ingen liten tillstymmelse till ett move. Ju längre tiden gick började jag bli mer och mer misstänksam mot det här, vad höll han på med egentligen? Jag börjar titta mig omkring och märker hur hans andra manliga kompis avböjer alla sorters raggningsförsök av tjejer. Tjej efter tjej kastar trånande blickar efter honom men han tittar obekvämt ner i marken. Hmm, tänker jag och vänder mig mot hans tjejkompis och bestämmer mig för att fråga. Och jooo, visst var det så. Jasper, killen jag spenderat en timme på att ragga upp och hans kompis var inte "in to girls". Tio sekunder senare hade jag smidigt glidigt ifrån och såg på håll hur han höll handen med sin "killkompis".

Tror jag får se till att hitta en bättre wing man än Santiago. Tur att Amanda kommer imorgon i alla fall...

Svartlistad.

Idag har vi haft en helt vanlig barcedag, vi har både hängt runt i skolan i 4 h och sedan traskat till Carrefour express för att inhandla lite föda, Christine och Mandy lagade wok. Helt klart godaste maten vi ätit på länge, vi var tvungen att fare and square dela upp andra portionen så att det inte blev några sura miner.Lyckades knäppa ett kort på Sol härom kvällen

Trodde ju att jag skaffat mig en ny vän här nere, han är dock svartlistad just nu då han lite snyggt råkade få med sig min iphone härom natten. Kände mig riktigt besviken på världen ett tag, men som min spansklärare fasktiskt snällt påpekade så är det inte mitt fel att han är en Ladron.
Ironiskt nog hände detta då han lite beskyddande följde mig hem för att jag inte skulle bli påhoppad av någon skum filur som hänger runt på gatorna här. Ville troligtvis inte att någon skulle hinna före honom till telefonen.
Arg som jag var, sprang jag upp och väckte Jacob och Mandy för att övertyga Jacob om att slå följe med mig till Ladronens lägenhet ( eller det jag tror är hans port) för att arg tjata tillbaka min telefon. Kom till mina sinnen fulla bruk på morgonen då jag haft ett snack med mamsen, och kommit fram till att ränna till någon spanjorslägenhet för att hetsa om en telefon inte var den bästa idén jag fått hittils.

Imorgon lämnar jag mina nu spanska flickor för att åka iväg en sväng till Tyskland för att träffa mina föräldrar,men självklart också för lyxen att få tre mål mat per dag.

Besos

Clara

Gårdagen

Glöggmys

Jag och Clara slåss om vårt återupptäckta Spotify

Clara och Javiera, a.k.a. Sol, på Sugar

Efter Sugar fick vi dumt nog för oss att dra till Oviso, baren som drivs av svenska Eric. Vi har ju som vi berättat tidigare en tendens att komma dit vid ytterst olägliga tillfällen och precis som vanligt stapplade vi in tio minuter innan stängning. Jag och Carro gömde oss diskret i bakgrunden och hoppades att de inte skulle upptäcka oss i mängden (som eftersom det var tio minuter kvar till stängning bestod av tre vilsna spanjorer).

Efter vår pinsamma snabbvisit på Oviso drog vi vidare och mötte upp en gullig liten man vid namn Nikki. Han var tjugonio år och från Peru, iklädd en quiltad lackkeps och en alldeles för tajt t-shirt. Hela anledningen till att hängde med oss är ytterst oklar men han var tydligen på jakt efter en ny pojkvän och tyckte att vi kunde fungera som bra wing men.

Nikki tyckte inte att det var lika kul att vara med på bild som att dansa hela repertoaren till Christina Aguileras dirty.

Efter en lång natt i mörka gränder gick jag och Carro hem hela tre vänner rikare. Om vi fortsätter i den här takten kan jag ha stort födelsedagskalas på måndag...

Christine

Dags att ta sig i skinnet och bege sig ut på äventyr

Jacob har precis kommit hit och tog med sig 2 flaskor rosévin , dom har temperaturen av att ha stått och lagrat i en paki x antal månader men gav oss iallfall en liten känsla av glöggen hemma i Estocolmo,som vi genom rykten hört snart är redo för jul med både snö och kyla.

Nu ska vi snart ut på äventyr, vi är lite halvsjuka så vi verkligen tvekade innan vi bestämde oss för att vi faktiskt är 19 och inte 90, men det är svårt att välja då Pol äntligen äntligen har fixat internet. Vi är är besatta, Vi är nykära, Vi är helt frälsta.

Jag kan nöjt meddela att mina två vänner består sig och jag envisas med spanskan även då den Egyptiske/finlänske/fransosen skriver på något catalanskt smsslang som är nästintill omöjligt att förstå - han verkar dock haja min spanska och det är ju pretty much det som är syftet.

Nu ska jag försöka ta mig i skinnet och traska ner med de andra till Sugar där jag faktiskt har ett halvflummigt möte med allas våran Sol, eller Javiera som hon egentligen heter.

Jag och Mandy pyntar lite till.


Jacob fick vara med på ett hörn han med


Hasta Manana
Clara

13 oktober

Ibland när Stockholm känns sådär kallt och ruggigt, som om allting bara är grått och trist. Då kan man tänka på att det finns faktiskt folk som har det rätt bra, trots att det är mitten på oktober...

Christine

Lite bilder 3com till ära.

Har hittat det bästa stället att tatta internet på i vår lägenhet, annars är det lite osäkert om belking54g eller 3com är på humör när vi längst ute på balkongen hänger oss över räcket och nästan tippar över för att få en eller två pluppars täckning. 3com har iallfall,upptäckte jag precis just nu, bestämt sig för att belöna mig med den bästa internetplatsen- min säng!
Så 3com till ära tänkte jag lägga upp lite efterlängtade bilder på vår lägenhet, på vårt häng Bar Lobo och lite annat. Kanske iofs bara är min mamma som tjatat om bilderna men för er andra så här bor vi.

Vårt häng Bar Lobo, där vi lite chict försökte blogga- en liten skylt på rutan lovade wifi.
Mentirosos! (fortfarande favorithaket dock, inget kan skilja oss och Lobo åt)







Torget utanför vår lägenhet.



Lite för och efter bilder på hur det såg ut innan vi tog tag i renoveringen själva, här har man inte samma syn på tid som hemma. Manana Manana behöver tydligen inte betyda just imorgon utan är endast ett uttryck för något som kanske kommer inträffa i framtiden (om man har tur)


Harrys kyffe




Mandys krypin

Mitt krypin


Första natten i vårlägenhet, myspys för alla i mandys säng.

Amazonkvinnorna tar tag i renoveringen


Matbordet redo för att sättas upp av Mandy och Chris, är lite vingligt,kan bero på de 20-tal skruvar som blev över.

Extreme home makeover.


Harrys kyffe

Vardagsrummet med en liten inblick i köket

Mandys nu väldigt mysiga krypin.

Utsikten från Mandys säng ut på vår balkong

Köket
Vår enligt oss väldigt charmiga ytterdörr

Badrumet
Mitt rum

Vårt nya konstverk som vi pyntade ihop idag under dagen, hoppas Pol uppskattar våra konstnärssjälar.

Försökte oss på en liten sminksession innan vi skulle bege oss ut på äventyr en av de första nätterna i lägenheten, hittade en provisorisk plats för den då blivande badrumsspegeln

Ett litet strandhäng med Carsy på La princesa





Barnyutexaminerad Johan var på besök och gjorde mojitos åt oss på takterassen vi delar på här i huset.


/ Clara