Mögel eller Pol, man måste välja en.

Nu sitter jag på den lilla balkongen i vår nystädade lägenhet, tack vare Mandy och myser. Amanda har fått ett husmors ryck och städat hela lägenheten och traskat ner till Carrefour och köpt både frukost och frukt.

Igår var jag Christine och Carsy nere vid stranden och åt på La princesa, dock blev det inga mojitos denna gång. Väl nere på stranden beställde vi som vi alltid gör en nachotallrik var och som vanligt tittar dom på oss som om vi vore amazonkvinnor från sverige och frågar om vi verkligen ska ha tre för dom är väääldigt stora. Ibland skäms jag så mycket att jag reducerar beställningen även om jag vet att det kommer bli 15 mins hets runt tallriken och nachochipesen kommer flyga hej vilt.
Idag stod vi på oss.

Det jag älskar med Barcelona är att staden känns så stor med ändå så liten. Vi lyckas trots att vi inte har ett speciellt utbrett nätverk av vänner stöta på folk på stan med jämna mellanrum. Redan påväg ner till stranden träffade vi på 2 brasilianska bröder vi hängt med en del under våra tidigare vistelser här, även om det bidrog till några minuters halvobekvämt kallprat så lämnade de oss ändå med känslan av att vi nu faktiskt på riktigt bor är.

Efter några timmars mys på stranden traskade Amanda och Astrid förbi och slog sig ner för att även dom prova på den magiska nachotallriken, till servitrisens lycka beställde det bara en för att dela på. Påvägen hem från stranden gick vi förbi deras lägenhet, det var ett riktigt kap på alla sätt och vis förutom att dom precis hittat källan till den ej så mysiga odör som ständigt låg som ett liten moln i lägenheten- möglet under zinken.
Vi har som ni vet ibland våra stunder av irritation på Pol, tillfällen då han lovar väldigt mycket väldigt snabbt och väldigt lite händer väldigt långsamt, men denna natt gick vi ändå och la oss med en känsla av kärlek till Pol och hans mögelfria lägenhet.

/ Clara

Notis: Sitter och tattar av grannens internet är alltså inte Pol som tagit sig i skinnet och fixat till det.