Brådy från kullarna

15 september

Efter att ha vaknat ett antal gånger av extrem köld under natten var det tillslut dags att kliva upp för vår första hela dag i vår nya stad. Morgonen började med att den mystiska mannen vi i det tidigare inlägget nämnde nu fick ett ansikte.

Något att notera är att vi tre inte är som andra hostelgäster utan sticker ut på vårt egna lilla sätt. Den allmänna hostellagen verkar vara att man för det första alltid är anständigt påklädd, och då menar jag inte skjorta och välkammad då många på vårt hostel skulle kunna behöva både dusch och några drag med hårborsten, utan att man faktiskt är medveten om att man bor med främmande människor och att man då normalt håller kläderna på. Man går in i duschen med kläder och sen klär av sig – vi däremot lever enligt tron att ett hostel är lika med ett hem. Vi går i handduk till duschen, byter inte om på toan och tar framförallt väldigt stor plats i rummet.

Med detta sagt åter till vår nya mystiska man. Han får direkt ta del av vår bekvämlighet då han kommer in - Christine står i t-shirt, Clara halvt påklädd och jag insvept i ett lakan och våra saker som en explosion över hela rummet. Det blir ett kort lite halv awkward moment då vi snabbt måste gömma oss samtidigt som vi rafsar ihop våra saker. Plötsligt inser jag varför de andra hostelgästerna har sina tricks, de försöker undvika situationer som denna. Smart.
Något vi har lärt oss under vår tid på hostel är att det inte finns rum för några formaliteter, man hoppar direkt in på småsnacket och skippar ofta en ordentlig presentation. Vi snackade loss med den mystiska mannen som visade sig att vara en helt vanlig amerikansk kille, vilket lättade oss att vi inte hade hamnat med ett hostel-freak. Problemet med att vi följde hostelnormen var att vi nu fick lov att namnge honom själva. Vi insåg snabbt att han var lik Brody från tv-serien The Hills men när detta skulle sägas högt i hans närvaro fick vi lov att försvenska det lite och han går numera med namnet Brådy från kullarna.

Amanda