Hasta luego

Nu är jag i Stockholm. Jag sitter i mitt rum och hör inte ljudet av skateboardhjulen mot afalten utanför, alla ens vänner är inte på Manolo och väntar på att man ska komma dit, pakin fylld med ett obegränsat förråd av oreos och cola light är inte två trappor ifrån och jag ska för första gången på tre månader duscha i varmvatten.

Det här är inte det sista inlägget. Jag spenderade tio minuter vid baggagebandet på Arlanda och tröttnade på Sverige efter att ha sett en Apolloflight med blonderat hår och flip flops vandra förbi och prata om hur fantastiskt Phuket är. Nej Britta, 56 år. Phuket är inte fantastiskt.

Hur jag ska lösa den här lilla flykten får jag se. Kanske blir jag Multipartners bästa säljare. Kanske är det inte ens i Barcelona. Vem vet? En sak är säker. Jag tänker inte stå ut länge till med fyra timmars solljus, 30 minuters restid till innerstan och människor som är lika bittra som jag över att vara kvar i Stockholm.

Och förresten är det här inlägget dedikerat till Carolina Leijonhufvud. För att hon tjatat så länge om det och för att hennes blogg med våra galna historier kommer upp när man googlar mitt namn. Ytterst uppskattat av framtida arbetsgivare.