På bättringsvägen

Igår hade vi besök på Joaquin Costa. Av en läkare närmare bestämt. Det är ju bra det där med Spanien (och en reseförsäkring) att en läkare kan komma hem till en bara sådär, hux flux, känna lite på lymfkörtlarna, grimasera lite efter att ha sett storleken på halsmandlarna för att sedan skriva ut ett litet recept penicillin och ge sig av lika snabbt som han kom.

Så, redan på bättringsvägen bestämde jag mig för att misshandla min kropp lite och gå till Nasty Mondays på Apolo. Det är ju trots allt sista veckan här och jag kände att jag hellre är sliten i ett grått och tråkigt Stockholm nästa vecka än sitter hemma, vilar och kollar på vänner i Barcelona. Helt sund, mogen och klok logik, eller hur?

På Nastys hade Astrid träffat en kille som hette Ed. Han sade att han jobbade med software development för den amerikanska regeringen, säkerhetsstuff. Vet fortfarande inte om det var en väldigt dålig raggningslögn eller om han faktiskt talade sanning, han såg trots allt ganska computer geek-aktig ut.

Idag ska jag gå tillbaka till att kurera min halsfluss och hänga lite med Carro. Det vill säga om hon kan svara i hennes telefon för en gångs skull.