Jag, Carsy och Clara har spenderat hela dagen i sängen. Jag är helt hooked på flashforwardserien och har sett en hel säsong på en dag. Inte mycket till en socialiserande söndag med andra ord. Däremot en hel massa vitchokladdoppade oreos.
När jag precis har kollat klart säsongsfinalen och kollar kroppen efter eventuella liggsår hör vi en bekant röst nedanför balkongen. Det är vår allas legend Winkle. Winkle är, för alla er som inte kommer ihåg, amerikanen som spenderat de senaste sex åren skejtandes i barcelona och som, trots sitt ytterst caucasian utseende, pratar med ett språk som man nog mest stöter på med den lokala crackdealern i Harlem.
Winkle fann vi hursomhelst nedanför gatan mitt uppe i en livad diskussion med en asiatisk kille. Eftersom vi bor i Barcelonas motsvarighet till Chinatown är att hamna i en vild debatt med en asiat inte en bra idé och vi bänkade oss på balkongen för att följa dramat från första parkett. Vad vi lyckades snappa upp bland diverse hetsiga svordomar var Winkle sur på att asiaten hade försökt råna honom och att asiaten minnsan inte gjorde rätt i att närma sig honom eller någon annan för den delen. Efter några minuters skrikande mot Asiatens rygg ger Winkle upp och fortsätter ner mot gatuhörnet. Vi ropar ner till honom och han kollar förvånat upp och berättar att asiaten han skrikit åt tydligen rånat alla av hans polare och att han är "f*****g pissed".
Det är nu Chinatown delen i det hela kommer in. På gatuhörnet står några av asiatens vänner/kusiner/ninjor och väntar. Några karatessparkar senare ser vi hur Winkles skateboard flyger i marken och han och de fem andra ninjorna kastas in utom synhåll bakom hörnet. Ett antal smällar, stonk och stön senare kommer en hel armé av vänner/kusiner/ninjor uppifrån en sidogata och beger sig ner mot tumultet. Från andra hörnet kommer en till svärm. Vi börjar bli riktigt oroliga och bestämmer oss för att det nog är dags att göra ett obekvämt samtal till polisen. Att förklara ett slagsmål stressad över telefon på spanska vore inte direkt idealt.
Vi försöker ropa till pakiölförsäljaren nedanför som hade full överblick över slagsmålet och höra om Winkle var okej men han bara sade åt oss att gå in och stanna där, polisen var på väg. Det råder en läskig tystnad över kvarteret och vi beger oss ner för att smyga oss fram och kolla vad som händer. Smått dumstridigt kan tyckas men eftersom vi bor på en livlig gata och säkert ett tjugotal random människor gick längs gatan till synes oberörda av några eventuellt kvardröjande ninjor verkade kusten klar.
Då kommer en hel kavalkad av polisbilar och Winkle blir utfrågad medan ninjorna hade försvunnit till sina mörka gränder lika snabbt som de dykt upp. Vad vi kunde se var han oskadd och jag hörde honom gå nedanför gatan och svära lite med sina polare en halvtimme senare. Tydligen var ninjaslagsmål ingenting för honom. Han är en riktig karaktär den där Winkle.
söndag 6 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker jag förtjänar ett blogg inlägg, typ Åh vad kul att elin kommer idag!
SvaraRadera