Sista sommardagen

Efter gårdagens monsunregn vaknade vi upp till strålande sol sådär halv fyra på eftermiddagen. Eftersom det är Amandas sista heldag i Barcelona bytte jag glosträning mot en dag på stranden.

På vägen dit drog vi förbi Mcdonalds för den obligatoriska cheeseburgaren.

Då blev Amanda genast på toppenhumör och studsade ner mot Barceloneta.

På stranden satt vi och spanade surfare tills det blev mörkt.

Ikväll ska vi ut och härja eftersom det är Amandas sista kväll. Timu som kom hit igår har bjudit med oss till hans kompis takterass bara några kvarter bort.

/Christine

22 oktober

Idag har det regnat i Barcelona. Inte sådär så att det blir mysigt utan det påminde lite mer om när Forrest Gump beskriver regnet i Vietnamn. Det kom regn uppifrån, från sidan, hårt regn, lätt regn, öste, duggade och ibland allt på samma gång. Jättekul var det då att släpa sig till skolan när både amanda och clara gosar ner sig i sina sängar på grund av sjukdom och dessutom behöva lämna lilla amanda w med sjuklingarna ensam. Men ska man lära sig mer än sí och no när någon ställer en fråga behöver man uthärda 4 timmar av condicional och subjuntivo.

Veckan med Amanda har passerat med väldans fart och vi har nu bara två dagar kvar tillsammans. Då är det tur att monsunen utanför vårt fönster har lugnat ner sig så vi kan dra ut i barcelonanatten (och med det undslippa att hänga med våra misstänkta svininfluensaoffer)

Möjligtvis dagens outfit

/Christine

Födelsedag

Igår var det dags för mig att fylla 19. Självklart skulle det firas stort.

När jag kom hem från skolan fick jag bud. Det var mina underbara föräldrar som hade passat på att skicka både blommor och champagne.

Sedan käkade jag, Amanda Widgren, Carro, Amanda och Clara middag hemma hos mig

Clara och Amanda hade köpt fina hattar. Min var självklart snyggast.

Sedan kom Jacob och Santiago hit och vi drog vidare. ´Jag och Carro bestämde oss för en gångs skull att Oviso inte var en bra idé och vi drog till en annan liten tegelväggshåla och drack jäger.

På gatan på väg till Apollo mötte vi amerikanerna från i lördags och de övertalade oss att hänga med dem. En lååång promenad senare var vi i Thomas lägenhet.

Han är en ganska lustig figur, den där Thomas. Han skejtar och har alltid keps och hood. Om man ens råkar nudda hans hood så hoppar han till i ren panik. Jag misstänker att han är lite skallig, kanske. Han är vit, men han pratar som han är uppvuxen i den mörkaste gränden i Harlem. Han har bott i Barcelona de senaste sex åren men kan inte ett ord spanska. Var det inte går ihop är att han har en terass i hans penthousevåning som är större än vår lägenhet. Hmmm, jag vill veta vilken hemsida han hittat sin lägenhet på. Inte var det loquo i alla fall.

Kvällen (snarare morgonen) fick ett abrupt slut när vi råkade väcka hans arga rumskompis som går under namnet "the lion" på grund av hans vredesutbrott om någon väcker honom. Ehm, hjälp tänkte vi och lade benen på ryggen.

Tsunamikatastrof i Barcelona

Efter att vi släpat oss upp vid två drog jag och Amanda ner till stranden för att äta nachos på Princessa. Tyvärr har hösten börjat smyga sig på även här och det var faktiskt både kallt och blåsigt. Jag lyckades övertala Amanda att Sangria inte alls var en bra idé att starta dagen med och vi nöjde oss med att dela(!!!!) på en nacho.

Amanda och Astrid kom dit och vi gick bort för att kolla på surfarna som samlat sig bland de enorma vågorna. Vi sätter oss ner en bit från vattnet och försöker diskret knäppa lite kort på snyggingar. Sekunderna efter att vi just pratat om hur coolt det var att man kunde sitta så nära utan att bli träffad av vågorna rullar Mount Everest motsvarigheten av en våg in mot stranden. I ren panik krafsar vi ihop våra grejer och rullar bakåt för att inte träffas av vattnet. Jag och Amanda Smith lyckas i sista sekund kasta oss åt vänster medan sanden yr, Astrid försökte sig på någon typ av bakåt kullebytta men misslyckades totalt och vågen sköljer över både Astrid och Amanda Widgren. När förödelsen lagt sig sitter vi de där alldeles dyngsura och utskrattade med både mobil och kamera genomblöta.

(hade gärna visat dagen i bilder men på grund av ett visst blött minneskort upplever vi lite tekniska problem)

Christine

18 oktober

Igår kom äntligen min kära vän Amanda Widgren hit för att hälsa på mig över min födelsedag och veckan som kommer. Självklart fick hon en tour av vår sedvanliga barrunda med tapas på bar lobo inkluderat. Trots att Amanda uttryckte sig så väl att Sugar såg ut som en horbar ändrade hon snabbt uppfattningen när hon upptäckte hur billig ölen var.

Jag och Amanda mötte upp Javiera för att gå till Boulevard. Där stötte vi på vår fiende Lucas, aka iphonetjuven. Javiera som såg honom först rusade fram till honom och konfronterade honom . Vad jag uppfattade bland alla hennes chilenska svordomar skällde hon ut honom efter noter och han stod och ryckte på axlarna. Han försökte inte direkt som en oskyldig liten man bedyra sin oskuld utan tittade bara på oss och skakade på huvudet. Efter att Amanda i stundens hetta puttat till honom försvann han iväg och Claras iphone var fortfarande spårlöst försvunnen.

Efter Boulevard drog vi vidare till baren Papillon och vi mötte Carro, Astrid Amanda och Anna som hade träffat några amerikanska skejtare. Papillon är ju baren som stänger först när sista gästen går hem och sådär klockan 5 på morgonen kändes det som en jättebra idé att gå dit. Kvällen avslutades klockan halv nio med en subwaymacka. Tror att Amanda tyckte sin första kväll i Barcelona var helt ok...

16 oktober

Igår drog jag, Santiago, Carro och Clara ut på äventyr. Började på Sugar där vi mötte upp Helene, en berlinsk tjej från vår skola. Hon var jätteglad över att behövt stå och frysa i tjugo minuter på la rambla på grund av vår överdrivna tidsoptimism. Jo, Barcelona är faktiskt så kallt nu att man behöver en kavaj på sig när man ska gå ut. Jobbigt det där alltså...

Santiago fick mig att efter Sugar följa en extremt dålig impuls och vi satte oss i en taxi på väg mot Sutton. Sutton är inte riktigt en kväll man fortsätter till efter att ha härjat i gothickvarteren. Med kängor sticker man ofrivilligt ut bland skjortor och blondiner i högklackat men jag lyckades spotta ett litet gäng som nog också kände sig lite malplacerade. En av dem var en kopia av han Jasper i Twilight och vi började dansa och jag tänkte yes lite hookdags. Killar här är generellt sett inte riktigt som i Stockholm. Jag tror faktiskt inte svårfångad finns i deras vokabulär. Därför är det skönt när man träffar en kille som kanske till och med vill veta vad man heter innan de försöker trycka upp en mot en vägg. Jasper var definitivt inte som vanliga spanska killar och vi dansade, dansade och dansade men ingen liten tillstymmelse till ett move. Ju längre tiden gick började jag bli mer och mer misstänksam mot det här, vad höll han på med egentligen? Jag börjar titta mig omkring och märker hur hans andra manliga kompis avböjer alla sorters raggningsförsök av tjejer. Tjej efter tjej kastar trånande blickar efter honom men han tittar obekvämt ner i marken. Hmm, tänker jag och vänder mig mot hans tjejkompis och bestämmer mig för att fråga. Och jooo, visst var det så. Jasper, killen jag spenderat en timme på att ragga upp och hans kompis var inte "in to girls". Tio sekunder senare hade jag smidigt glidigt ifrån och såg på håll hur han höll handen med sin "killkompis".

Tror jag får se till att hitta en bättre wing man än Santiago. Tur att Amanda kommer imorgon i alla fall...

Svartlistad.

Idag har vi haft en helt vanlig barcedag, vi har både hängt runt i skolan i 4 h och sedan traskat till Carrefour express för att inhandla lite föda, Christine och Mandy lagade wok. Helt klart godaste maten vi ätit på länge, vi var tvungen att fare and square dela upp andra portionen så att det inte blev några sura miner.Lyckades knäppa ett kort på Sol härom kvällen

Trodde ju att jag skaffat mig en ny vän här nere, han är dock svartlistad just nu då han lite snyggt råkade få med sig min iphone härom natten. Kände mig riktigt besviken på världen ett tag, men som min spansklärare fasktiskt snällt påpekade så är det inte mitt fel att han är en Ladron.
Ironiskt nog hände detta då han lite beskyddande följde mig hem för att jag inte skulle bli påhoppad av någon skum filur som hänger runt på gatorna här. Ville troligtvis inte att någon skulle hinna före honom till telefonen.
Arg som jag var, sprang jag upp och väckte Jacob och Mandy för att övertyga Jacob om att slå följe med mig till Ladronens lägenhet ( eller det jag tror är hans port) för att arg tjata tillbaka min telefon. Kom till mina sinnen fulla bruk på morgonen då jag haft ett snack med mamsen, och kommit fram till att ränna till någon spanjorslägenhet för att hetsa om en telefon inte var den bästa idén jag fått hittils.

Imorgon lämnar jag mina nu spanska flickor för att åka iväg en sväng till Tyskland för att träffa mina föräldrar,men självklart också för lyxen att få tre mål mat per dag.

Besos

Clara