Första gången vi var på visning till vår lägenhet ringde vi till vår hyresvärd som snabbt konstaterade att funktionen att man kan öppna porten från lägenheten genom porttelefonen inte fungerade. Han fick då gå ner de två trappor för att öppna för hand och släppa in oss.
Sedan den gången har vi kommit på flera diverse påhittiga knep för att öppna ytterdörren utan att behöva gå ner och öppna.
Det mest primitiva var att kasta ner dem från balkongen, men vi upptäckte snabbt att det behövdes förbättras eftersom Jacob Sibirzeff aldrig lyckades fånga nycklarna. Istället åkte de rakt ner i asfalten och deformerades lite för varje gång till den punkt att det inte längre gick att vrida om nyckeln i låset.
Vi var tvungen att tänka nytt, hitta nya sätt att få ner nycklarna till personen nedanför utan att de gick sönder.
Clara kom på den fantastiska idén att hissa ner den med hjälp av nätverkssladden. Nyckelhissen var konstruerad och varje gång den användes, när nycklarna hissades ner från balkongen till mottagaren, fick man alltid samma underliga blickar från förbipasserande på gatan där nere. Man kunde nästan höra hur de muttrade dumma svenskar. Inte kunde väl vi veta att de skulle få så rätt...
Jag började nämligen undra, vi hade ju faktiskt aldrig själva provat om porttelefonöppnaren fungerade. Bara blint litat på Pols, vår hyresvärd, ord. Kunde det kanske vara så att han gjorde fel den endaste lilla gången han försökte öppna ytterdörren med hjälp av den.
Ikväll fick vi svaret. Jacob kom på besök, jag svarade i telefonen, tryckte ner knappen och 30 sekunder senare stod han i vår lägenhet. Utan de krångliga hissmetoder som vi de senaste två månaderna varit tvungna att använda oss av.
Och så undrar man varför folk här tycker att svenskar är dumma...
