3 december

Förlåt för dålig uppdatering. Det är två veckor kvar tills jag och Amanda åker hem nu (en vecka för Clara) och det börjar så smått bli verkligt, även om jag försöker ignorera det så gott det går.

Vad har vi missat nu då den här veckan utan bloggning?

Jag har blivit arresterad. Tydligen får man inte åka två personer ner för la rambla på en stulen bicingcykel (barcelonas motsvarighet till alvedoncyklar) och dricka öl samtidigt. Håret yvde i vinden, jag trampade på i mina högklackar med en barcelonsk kille jag precis träffat bak på pakethållaren och precis i den sekunden han säger att vi måste vara lite försiktiga eftersom det är mycket poliser i närheten räcker farbror blå ut handen och ber oss stanna cykeln. OH FUCK!

Medan min partner in crime diskuterar med polisen försöker jag se mitt snällaste ut och säger med min charmigaste röst att no hablo español när han frågar efter mitt leg. Bäst att vara i överläge och prata engelska tänkte jag och den andra yngre polisen började översätta.

En av de visa sakerna min pappa har lärt mig är att när man är utomlands och åker fast är att man inte ska visa leg. Har aldrig riktig lagt större funderingar på varför förrän nu. Killen som jag åkte med hade redan från början visat sitt leg för polisen och jag hittade istället på, enligt min pappas råd, en liten sorglig historia om att jag blev rånad förra veckan och inte har mitt leg samtidigt som jag blinkade med ögonfransarna och ursäktade mig så mycket.

"Officer, am I in trouble?"
Till svar fick jag bara en lätt skakning på huvudet medan den andra polisen skrev ut böter till min medbrottsling för hela tre förbrytelser; cykla på en stulen cykel, cykla två på en cykel och dricka på allmän plats.

Det må vara jobbigt när alla killar skriker svenska flicka till en när man går hem själv en lördagsnatt, att hacerse sueco (göra sig svensk) är en synonym för att göra sig dum och att barcelonabor i allmänhet tycker att vi svenskar är härjande turister som aldrig lär sig spanska, men ibland är det faktiskt rätt skönt att undkomma 300 euro böter bara för att man är svensk tjej.

27 november

Warren, en av amerikanerna vi spenderat mestadelen av tiden i Barcelona med, har lagt upp en video med sin sammanfattning av hans tid här.

B A R C E L O N A from warren smith on Vimeo.

Så här har ni en skön presentation av vårt gäng här i Barca som tydligt visar att surfare är bättre på att skejta än vad skejtare är på att surfa...

Morgonpass

Jag har börjat på morgnarna. 9.30. Tydligen fanns det ingen klass på eftermiddagen på min nivå så jag är nu förvisad till tidiga morgnar och ensamma eftermiddagar.

Inte så bra då att alla andra i mitt umgänge inte vill anpassa sig till min nya dygnsrytm (förståligt, i och för sig). I måndags skulle vi som vanligt till Nasty Mondays. Härligt tänkte jag, kunde ta någon öl och dra hem så jag hann sova i alla fall 6-7 timmar.

Planen gick jättebra tills man träffade alla man kände på Manolo och drog i väg hela gänget till Apollo. Efterfesten slutade hemma hos oss med sleep over klockan 9.40 på morgonen. 10 minuter efter att jag skulle ha suttit i skolbänken. Safe to say att jag ringde in och sade att jag var sjuk...

Lördagen

I lördags firade Jacob och Amanda fyra månader tillsammans och skulle ut och äta. Jag och Clara ville inte vara sämre och bestämde oss för att lyxa till det med en restaurangmiddag...

Efter det mötte vi upp Amanda S, Astrid och Carro och sin brorsa som är på besök och drog till Plastico. Där spelade Daniele, ägaren till house of horror dockan som hänger på vår vägg, och vi dansade lite innan vi drog vidare till Manolo

Några jäger senare åkte vi till The Gallery som huserar en gång i månaden i ett stort konstgalleri vid marinan. Där inne kan man hitta mängder av olika konstinstallationer.

Som en bil till exempel

Stötte även på vår lilla hyresvärd Pol

Julen är här...

i alla fall på Starbucks där julpyntningen har intagit alla synliga ytor. Där spenderar jag, Clara och Amanda mestadelen av vår lediga tid med chai latte och försöker ignorera att det blir kallare utanför.

Sist vi var där blev vi utsatta för ett listigt litet rånförsök. När vi sitter vid bordet sträcker sig en man mellan Clara och Amandas fötter som om det vore den mest naturliga saken i världen, lyfter upp Claras väska och börjar gå mot utgången. Vi, mitt i en diskussion, märker inte av det över huvudtaget förrän alla inne på cafét börjar skrika och hojta. Starbuckskassakillen, a.k.a. Claras hjälte, springer fram och drar väskan ur handen på den mystiska tjuven som sedan försvinner ut i vimlet på La Rambla

Dagens pinsammaste

Första gången vi var på visning till vår lägenhet ringde vi till vår hyresvärd som snabbt konstaterade att funktionen att man kan öppna porten från lägenheten genom porttelefonen inte fungerade. Han fick då gå ner de två trappor för att öppna för hand och släppa in oss.

Sedan den gången har vi kommit på flera diverse påhittiga knep för att öppna ytterdörren utan att behöva gå ner och öppna.

Det mest primitiva var att kasta ner dem från balkongen, men vi upptäckte snabbt att det behövdes förbättras eftersom Jacob Sibirzeff aldrig lyckades fånga nycklarna. Istället åkte de rakt ner i asfalten och deformerades lite för varje gång till den punkt att det inte längre gick att vrida om nyckeln i låset.

Vi var tvungen att tänka nytt, hitta nya sätt att få ner nycklarna till personen nedanför utan att de gick sönder.

Clara kom på den fantastiska idén att hissa ner den med hjälp av nätverkssladden. Nyckelhissen var konstruerad och varje gång den användes, när nycklarna hissades ner från balkongen till mottagaren, fick man alltid samma underliga blickar från förbipasserande på gatan där nere. Man kunde nästan höra hur de muttrade dumma svenskar. Inte kunde väl vi veta att de skulle få så rätt...

Jag började nämligen undra, vi hade ju faktiskt aldrig själva provat om porttelefonöppnaren fungerade. Bara blint litat på Pols, vår hyresvärd, ord. Kunde det kanske vara så att han gjorde fel den endaste lilla gången han försökte öppna ytterdörren med hjälp av den.

Ikväll fick vi svaret. Jacob kom på besök, jag svarade i telefonen, tryckte ner knappen och 30 sekunder senare stod han i vår lägenhet. Utan de krångliga hissmetoder som vi de senaste två månaderna varit tvungna att använda oss av.

Och så undrar man varför folk här tycker att svenskar är dumma...

Nasty Mondays

Clara och Amanda som inte varit ute på hela veckan släpade med mig ut på Nasty Mondays på Apollo igår. Jacob hade ju dessutom kommit hem från en snabbvisit i Sverige så det behövdes ju självklart firas.

På flygresan hit hade Jacob återupptäckt någon gammal studentpresent i form av en drinkbok och bestämde sig för att bjuda oss alla på cocktails.

Några passionsfruktsbellinis och mojitos senare begav vi oss till Apollo.

På vägen dit poserade vi som guiris på rambla de raval

Självklart hade vi med oss färdkost

Apollo, inte märkte man att det var en vanlig sketen måndag inte...